Bulgarian-born French Expressionist Painter, 1885-1930,American painter, draughtsman and printmaker of Bulgarian birth, active in France. He attended secondary school in Vienna, returning in 1901 to Bucharest, where his family had settled, and working briefly in the office of his father's grain-merchandizing business. He was, however, already becoming passionately interested in drawing, for which he showed precocious talent. At the age of 16 he became the lover of a woman who ran a brothel and was allowed by her to draw the residents. In 1903 he moved to Munich, where he attended the art school run by Moritz Heymann.   Related Paintings of Jules Pascin :. | Jimena | Beautiful Lida | Go go LamaLusa | Two seated maiden | Jimera wearing the wristlet |
Related Artists:
Marcus Stone
British 1840-1921 English painter, son of Frank Stone, ARA, was trained by his father and began to exhibit at the Academy before he was eighteen; and a few years later he illustrated with much success books by Charles Dickens, Anthony Trollope, and other writers, friends of his family. He was elected an associate of the Royal Academy in 1877, and academician in 1887. In his earlier pictures he dealt much with historical incidents, but in his later work he occupied himself chiefly with a particular type of dainty sentiment, treated with much charm, refinement and executive skill.
Ivan Kramskoi
(June 8 (O.S. May 27), 1837 C April 6 (O.S. March 24), 1887)
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.